”Familiarity bias” eller ”home bias” som det också kallas är tendensen att hålla fast vid det som känns bekvämt. Detta beteende som påverkar många investeringsbeslut. De vanligaste effekterna av detta irrationella beteende är att investerare bara köper aktier/obligationer i sitt hemland, att investerare äger en hög andel aktier i företaget där hen arbetar samt att investerare allt för gärna köper aktier i företag vars produkter hen använder och tycker om (tänk: Facebook, Snapchat, Netflix). Läs mer om home bias i artikeln. Fundera därefter på hur du tänker kring diversifiering.
”Familiarity bias” eller ”home bias” som det också kallas är tendensen att hålla fast vid det som känns bekvämt. Detta beteende som påverkar många investeringsbeslut. De vanligaste effekterna av detta irrationella beteende är att investerare bara köper aktier/obligationer i sitt hemland, att investerare äger en hög andel aktier i företaget där hen arbetar samt att investerare allt för gärna köper aktier i företag vars produkter hen använder och tycker om (tänk: Facebook, Snapchat, Netflix).
Det är ett välkänt faktum att de flesta av oss investerare har för hög vikt av aktier i vårt hemland. Detta är en konsekvens av en undergrupp till ”familiarity bias” som kallas ”home bias”. En inte helt ovanlig privatbanksportfölj kan exempelvis typiskt innehålla 20 % svenska aktier och 30 % utländska aktier. Det finns ju egentligen in rationell anledning till att Svenskar ska hålla mer svenska aktier än amerikaner. Amerikaner å andra sidan har för stor del av sitt innehav i amerikanska aktier.
Detta gäller emellertid inte bara på landnivå. Även företag som vi känner väl till tenderar i att vara överviktade i. Tidigare kände vi mest till företag i vårt närområde vilket ledde till att investerare hade för stora innehav i företag från sina hemtrakter. Nuförtiden lär vi känna företag på andra sätt än tidigare. Det verkar som att vi känner samma familjaritet med globala företag med kända varumärken som vi tidigare gjorde med företag i våra hemtrakter. ”Home bias” har alltså nu gjort att vi ofta investerar för stor del av vår portfölj i företag som Tesla, Amazon, Google
Samma tendens har vi att investera orimligt mycket i det företag som vi arbetar. Om skulle granska vår totala ekonomi så har vi ju ofta redan en mycket stor del av vårt humankapital investerat i vår arbetsgivare, att då dessutom investera övrigt kapital i samma företag är irrationellt. Vi lägger allt för stor risk, både kassaflöde och kapital, i företaget som är vår arbetsgivare.
Man kan ju fråga sig om det verkligen är irrationellt att investera i företag som vi känner till bättre än andra företag. Spontant kan det ju låta som en ganska bra idé. Forskning visar emellertid att den information vi tror oss ha inte är information som ger oss övertag i förhållande till andra investerare och som inte ökar avkastningen. Tendensen till ”home bias” resulterar i stället till att vår portfölj blir för koncentrerad och odiversifierad vilket minskar potentiell förväntad avkastning
Att utbilda investerare och hjälpa dem att överkomma en sådan enkel och uppenbara irrationalitet som home bias borde vara en av rådgivarnas absoluta grunduppdrag. Men om vi titta på svenska bankers modellportföljer, hur ser de ut att hantera denna irrationallitet?